Fan..

Fy fan vad jag saknar tiden när man va liten. När strundade i allting. Såna tider kommer aldrig igen och jag e jävligt trött på att det ska vara såhära dag in och dag ut nu. Snälla kan du låta mej leva mitt liv, jag älskar dej och du älskar mej och jag vet att du bara vill det bästa för mej. Men för mej är det skit! Allt ska vara så perfekt hela tiden..men nu jävlar om du fortsätter såhära kommer jag bara strunta i dej. Du har också varit ung. Man lever bara en gång, så varför kan du inte bara låta mej leva mitt liv, låta mej sköta mina problem så kan jag be om hjälp själv när jag behöver. Snälla..jag börjar faktiskt bli stor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0